Back on track??

Studentvägen-Hågadalen-Flogsta-Studentvägen.
Jag såg "an eternal sunshine on a spotless mind" igår. *#*&% skitfilm. Den slutar inte lyckligt på ett glättigt sätt så den går inte att vifta bort som en Hollywoodklysha. Den slutar inte olyckligt så man kan inte identifiera sig med karaktärerna utan den slutar hoppfullt men ovist, varför gör dem såhär mot mig. Jag blev deprimerad. Sen hade jag tänkt gå ut och springa men jag hade ätit för mycket och då gick mitt känsloliv i baklås. Sånt händer kanske. Vad vet jag. Men i morse blev det fyrtio minuter i duggregn, till Die Ärtzte. Det gjorde allting bättre.
Konstruktivt, eh?