Piska och morot

Uppdämda känslor som vill komma ut i form av frustrerade blogg-inlägg kan inte hållas kvar. Det får bli som det blir.

Jag antar att de flesta som läser dessa rader har en del gemensamt med mig i min attityd till tillvaron. Så det känns lite menlöst att predika för kören.

Mest frustration känner jag över att ingen gör något och att jag känner mig för liten för att göra något själv. Jag behöver hjälp, jag behöver andra. För att orka göra något behöver jag gemenskap och det kanske du också gör.

Bodde jag kvar i Sundsvall till hösten hade Storgatan 33 kunnat bli ett skälmskt HQ för allt slags aktivitet kanske. Ett sånt skulle behövas. Grundförutsättningen är ju uppfylld. Ett aldrig sinande te-förråd. Tyvärr har jag ju bara en nyckel.

Det jag funderar på är mest den här ekvationen:
A = Vår livsstil är inte hållbar
B = Om vi inte ändrar vår livsstil kommer vi att fortsätta leva ohållbart
A+B = C
C = Det håller inte.

Vad innebär det att det inte håller? Vill du veta?

Vi har egentligen två gånger två alternativ:
1. Antingen fortsätter vi som vi gör nu
2. Eller vi ändrar oss

A. Antingen stämmer prognoserna om ekologiska och humanitära katastrofer
B. Eller så stämmer de inte (Utom för de 35 000 pers som dör i svält varje dag)

Det ger oss fyra (2x2) möjligheter:
2B: Om prognoserna inte stämmer och vi ändrar vår livsstil får miljontals personer ett bättre liv och vi förlorar pengar.
2A: Prognoserna stämmer och vi ändrar oss, så vi förlorar pengar och undviker med nöd och näppe katastrofen
1B: Vi tjänar en massa pengar och plötsligt dör 60000 människor, men det är ju bara statistik, eller hur?
1A: Vi gör inget och en ekologisk och humanitär katastrof är ett faktum. Pengar är inte ens att tala om för det monetära systemet lär vara det sista vi tänker på.

Vilken framtid vill du helst ha?