Papalagi

Kropotkin var en rysk tänkare och vetenskapsman aktiv runt sekelskiftet och som riktade kraftig kritik mot den vantolkning han såg av Darwins teorier. Han menade att samtida forskare i allt för hög grad fokuserade på arternas kamp och kritiserade dem för att allt för lättvindigt acceptera Thomas Hobbes (en brittisk statsvetare som skrivit Leviathian, ett försvar för statens förtryck i syfte att hålla fred) teori om allas krig mot alla.

Kropotkin skriver istället om tekniskt enkla samhällen som regleras av ett högt utvecklat socialt system av samarbete, snarare än lagar för att möjliggöra rättvis konkurrens mellan individer. Kropotkin skrev verket "Inbördes hjälp" om just denna teori. Jämfört med andra statstänkare är det en otrolig frihet att läsa Kropotkin. Trots att han själv, såvitt jag vet, var ateist, har han en människosyn som ligger mycket närmare min jämfört med de kristna tänkarna som exempelvis Hobbes.

Att läsa Kropotkin för tankarna till syndafallet som en konsekvens av civilisationen. För dem som lever i samklang med naturen är behovet av frälsning kanske inte lika akut. Samtidigt drar jag mig till minnes den fantastiska skriften Papalagi : tal av söderhavshövdingen Tuiavii från Tiavea där en till kristendomen omvänd stamhövding från ett naturfolk kritiserar det kristna europa, samt visar en otrolig teologisk insikt. (Ursäkta min reklam, men den är verkligen värd 36 kronor!) Kristendomen har en relevans även för naturfolken, men deras livsstil har kanske i ännu högre grad en relevans som förebild för oss som kristna i den rika världen.