torsdag 11 februari 2010

Gud den enda konstanten

På mitt inlägg Hybris rasar debatten vidare (okay kanske en överdrift, men det finns två nya kommentarer där i vilket fall) och en fråga som Vinter/Olof tog upp var ifall jag ser Gud som den enda absoluta konstanten.

Jag kan inte se Gud som något annat än den enda absoluta konstanten. Samtidigt kom jag nu att tänka på att detta tankesätt begränsar Gud, korrigering, jag ser Gud som mer än den enda absoluta konstanten. Allt annat som verkar konstant ser jag som mest logiskt att se som utgående från Gud. Jag ser inte hur något som inte utgår från Gud kan ses som hållbart. Jag ser det inte som hållbart att lita på något annat än Gud. Detta skapar en rad problem, hur är det med Ondska till exempel, om Gud är det enda absoluta, hur ser man då på att Ondskan verkar konstant? Spontant skulle jag svara att Ondska maximalt kan ses som att Gud verkar vara frånvarande. Ondskans kan existera i den mån att Gud har gett oss möjlighet att välja bort Gud i en mer eller mindre absolut utsträckning.

Hur tacklar man Jesus om Gud är den absoluta konstanten? Jag måste nog svara med motfråga: På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?

För att någonting ska vara värt att tro på, det vill säga lita på, måste det utgå från Gud. För att något ska vara konkret, existerande och något som kan gå att räkna med måste det utgå från Gud, utan Guds vilja kan inget finnas till.

6 kommentarer:

O sa...

"På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?"

Why indeed. Varför ska vi tro på en 2000 år gammal bok bara för att andra har trott på den innan? Varför ska vi överhuvud taget bemöda oss med att tro på gudar som det inte finns någon som helst bevis för?

Det verkar som om din definition av gud är godhet, respekt och kärlek till människor.

Vem handlar i så fall efter guds vilja?

Korsriddaren som tror på gud, älskar gud, följer kristi ord samtidigt som han torterar muslimer och häxor, eller ateisten som hatar organiserad religion och gudstro men samtidigt älskar sina medmänniskor och går in med livet som insats för att rädda andra?

Ifall du svarar ateisten, varför ska vi överhuvud taget bry oss om eventuella gudar? Vi kan uppenbarligen handla gott utan uppfattningar om övernaturliga väsen.

Jonathan sa...

Varför vi ska bemöda oss att tro på 2000 år gamla gudar?

Om någon annan som läser min blogg har ett bättre svar på frågan får ni gärna posta en kommentar :)

Min definition av Gud är godhet kärlek och respekt, men också vishet, allmakt, rättvisa och nåd. Jag känner inte att jag genast behöver få in allt under en hatt, men alla dessa egenskaper passar min Gudsbild. Jag tycker att alla dessa attribut dessutom passar på den där snickaren.

Jag skulle påstå att en person som använder sig av fysiskt våld för att ge uttryck åt sin kärlek till Gud gravt har missförstått Jesu undervisning. Samtidigt som jag tror att ateisten som implicit gör det jag tror är Guds vilja (älska sin nästa som sig själv, inte exempelvis ha ihjäl sin nästa i tro på nått högre syfte) har missförstått vad jag menar med Gudsfruktan. Att älska sina medmänniskor så mycket att man går från känsla till handling är mig veteligen ett konkret sätt att älska Gud.

Varför ska vi tro på Gud. Det svar jag gillar bäst är: För att Gud tror på oss. För mig är det inte en fråga om varför jag ska tro på Gud, jag har större problem med att förstå varför jag inte ska göra det? Gör vår Gudsfruktan (respekt och kärlek till Gud) oss till bättre människor? Nej, det tror jag inte, inte direkt i alla fall, men jag tror att evangeliet uppmanar oss att göra så gott vi kan.

Det som jag ser som den viktigaste anledningen idag till att tro på Gud är för vår egen skull. Tron på Gud ger oss trygghet, hopp, förvissning om att vårt liv inte ligger i institutioners eller myndigheters godtyckliga händer. Handling leder i sig inte till räddning, men tro leder till räddning och tron kräver handling. Tilliten till Gud ger oss en utgångspunkt varifrån gott handlande kan kännas meningsfullt även om vi inte får tack för det, eller ser direkta resultat av det.

Finns det något utom Gud som går att tro på? Eller skulle du säga att det högsta goda inte är att lita på någon eller någonting? Även om jag litar på mina medmänniskor, så är det för att jag ser något av Gud i dem, även i Ateisterna.

sMARTAss sa...

Gud som den stora konstanten i all ära, men Gud som den stora dynamikern är för mig mer intressant. Vi bekänner trots allt en Gud som inte är fix och färdig utan som är en treenig dans och en ständig skapare. Jag tror att Gud upprätthåller sig själv som evig (konstant? ja, kanske) just genom sin lyhördhet, sin skaparlust och sin inkarnation i människors (Människans) kärlek. För att bråka med dig :P

Jonathan sa...

Bråka på, genom bråk når vi framsteg och det är så vi vill ha det.

Jag tänker mig inte att Gud är statisk, åtminstone inte mer statisk än Gud vill vara. Dynamisk, modeord i all ära, är nog också ett målande epitet. Jag tänker mig konstant i betydelsen att Gud är det enda som existerar oberoende av något annat än sig själv. Allt annat finns enkom för att Gud vill det.

sMARTAss sa...

Är inte konstant samma typ av modeord? Vi använder ju båda vår tids ord för att förklara det vi har förstått eller föreställer oss. Jag har lite svårt för ordet konstant, bara. Men jag är med dig ifråga om kontingensen.

Jonathan sa...

Jo, konstant är nog statusord det med. Det låter ju lite schmanzypants i vilket fall, men må säga att du toppade mig. Kontingens visste jag inte vad det betydde, men efter att ha kollat upp det tror jag att jag förstår vad du menar.