På mitt inlägg Hybris rasar debatten vidare (okay kanske en överdrift, men det finns två nya kommentarer där i vilket fall) och en fråga som Vinter/Olof tog upp var ifall jag ser Gud som den enda absoluta konstanten.
Jag kan inte se Gud som något annat än den enda absoluta konstanten. Samtidigt kom jag nu att tänka på att detta tankesätt begränsar Gud, korrigering, jag ser Gud som mer än den enda absoluta konstanten. Allt annat som verkar konstant ser jag som mest logiskt att se som utgående från Gud. Jag ser inte hur något som inte utgår från Gud kan ses som hållbart. Jag ser det inte som hållbart att lita på något annat än Gud. Detta skapar en rad problem, hur är det med Ondska till exempel, om Gud är det enda absoluta, hur ser man då på att Ondskan verkar konstant? Spontant skulle jag svara att Ondska maximalt kan ses som att Gud verkar vara frånvarande. Ondskans kan existera i den mån att Gud har gett oss möjlighet att välja bort Gud i en mer eller mindre absolut utsträckning.
Hur tacklar man Jesus om Gud är den absoluta konstanten? Jag måste nog svara med motfråga: På vilket sätt är Gud inte Jesus och på vilket sätt är Jesus inte Gud?
För att någonting ska vara värt att tro på, det vill säga lita på, måste det utgå från Gud. För att något ska vara konkret, existerande och något som kan gå att räkna med måste det utgå från Gud, utan Guds vilja kan inget finnas till.
torsdag 11 februari 2010
tisdag 9 februari 2010
Nattvarden
Ibland känner jag att jag tar emot nattvarden för sällan. Kanske en åkomma från mina frireligiösa dagar eller något. I vilket fall kom jag att tänka på en sak när jag tog nattvard.
Det finns mycket symbolik i att dela mat och dryck. En symbol som jag tycker mycket om är den om måltidens gemenskap, genom att dela bröd och vin blir vi en kropp, kristi kropp, där guds ande är det flytande blodet och brödet, köttet dess lemmar. Samtidigt är nattvarden öppen och alla kan ta del i den.
Åtminstone i många Lutherska kyrkor runt om i världen och många gånger i katolska kyrkor är alla, teoretiskt och ofta i praktiken välkomna att delta, utslagna, dissidenter, präster och lekmän, till och med rika och mäktiga. Alla blir vi en kropp och till och med dem vi inte kan stå ut med blir en del av oss. Kontrasten blir så stor till den tomhet det är att inte vara del av denna kropp.
Det finns mycket symbolik i att dela mat och dryck. En symbol som jag tycker mycket om är den om måltidens gemenskap, genom att dela bröd och vin blir vi en kropp, kristi kropp, där guds ande är det flytande blodet och brödet, köttet dess lemmar. Samtidigt är nattvarden öppen och alla kan ta del i den.
Åtminstone i många Lutherska kyrkor runt om i världen och många gånger i katolska kyrkor är alla, teoretiskt och ofta i praktiken välkomna att delta, utslagna, dissidenter, präster och lekmän, till och med rika och mäktiga. Alla blir vi en kropp och till och med dem vi inte kan stå ut med blir en del av oss. Kontrasten blir så stor till den tomhet det är att inte vara del av denna kropp.
onsdag 3 februari 2010
Papalagi
Kropotkin var en rysk tänkare och vetenskapsman aktiv runt sekelskiftet och som riktade kraftig kritik mot den vantolkning han såg av Darwins teorier. Han menade att samtida forskare i allt för hög grad fokuserade på arternas kamp och kritiserade dem för att allt för lättvindigt acceptera Thomas Hobbes (en brittisk statsvetare som skrivit Leviathian, ett försvar för statens förtryck i syfte att hålla fred) teori om allas krig mot alla.
Kropotkin skriver istället om tekniskt enkla samhällen som regleras av ett högt utvecklat socialt system av samarbete, snarare än lagar för att möjliggöra rättvis konkurrens mellan individer. Kropotkin skrev verket "Inbördes hjälp" om just denna teori. Jämfört med andra statstänkare är det en otrolig frihet att läsa Kropotkin. Trots att han själv, såvitt jag vet, var ateist, har han en människosyn som ligger mycket närmare min jämfört med de kristna tänkarna som exempelvis Hobbes.
Att läsa Kropotkin för tankarna till syndafallet som en konsekvens av civilisationen. För dem som lever i samklang med naturen är behovet av frälsning kanske inte lika akut. Samtidigt drar jag mig till minnes den fantastiska skriften Papalagi : tal av söderhavshövdingen Tuiavii från Tiavea där en till kristendomen omvänd stamhövding från ett naturfolk kritiserar det kristna europa, samt visar en otrolig teologisk insikt. (Ursäkta min reklam, men den är verkligen värd 36 kronor!) Kristendomen har en relevans även för naturfolken, men deras livsstil har kanske i ännu högre grad en relevans som förebild för oss som kristna i den rika världen.
Kropotkin skriver istället om tekniskt enkla samhällen som regleras av ett högt utvecklat socialt system av samarbete, snarare än lagar för att möjliggöra rättvis konkurrens mellan individer. Kropotkin skrev verket "Inbördes hjälp" om just denna teori. Jämfört med andra statstänkare är det en otrolig frihet att läsa Kropotkin. Trots att han själv, såvitt jag vet, var ateist, har han en människosyn som ligger mycket närmare min jämfört med de kristna tänkarna som exempelvis Hobbes.
Att läsa Kropotkin för tankarna till syndafallet som en konsekvens av civilisationen. För dem som lever i samklang med naturen är behovet av frälsning kanske inte lika akut. Samtidigt drar jag mig till minnes den fantastiska skriften Papalagi : tal av söderhavshövdingen Tuiavii från Tiavea där en till kristendomen omvänd stamhövding från ett naturfolk kritiserar det kristna europa, samt visar en otrolig teologisk insikt. (Ursäkta min reklam, men den är verkligen värd 36 kronor!) Kristendomen har en relevans även för naturfolken, men deras livsstil har kanske i ännu högre grad en relevans som förebild för oss som kristna i den rika världen.
måndag 1 februari 2010
Hybris
Hela detta inlägg är en replik på Vinters svar på mitt förra inlägg.
Egentligen är det alltid fel att anklaga någon för något överhuvudtaget. Under alla omständigheter. Även min anklagelse om Hybris är ett uttryck för Hybris*, speciellt som jag lider av åkomman i högre grad än du (Vinter)
Du hänvisar däremot till din tro på människan som den högsta moraliska auktoriteten. (Kan jag förstå dig så?) Jag håller helt med om att det är fullständigt irrationellt att tänka sig straff-frihet för ledare som Kim och Robert, som verkligen inte sköter det jobb de är tänkta att sköta.
I den verklighet jag förhåller mig till finns det däremot en allsmäktig Gud, och i slutändan är det det enda jag tror på. I min verklighet blir det lika befängt att tro på ett moraliskt riktigt rättsväsende eller att man skulle kunna ta lagen i egna händer och döda en person.
Hybris kommer in i Bilden på grund av min tro att Gud förbjudit oss att döda. Makten att bestämma vem som dör eller lever tillfaller Gud och det är därför vi gör orätt när vi tar ett liv, oavsett hur många människor den vi mördar har tagit i sin tur. Lagen om öga för öga och tand för tand är för evigt vederlagt av Jesus Kristus som istället säger till oss att älska våra fiender. Vi tar oss makt som egentligen är Guds när vi straffar en annan människa på något sätt. Ibland tvingar oss omständigheterna att försöka reformera en person som till exempel inte slutar stjäla eller skada andra människor, ibland också att isolera den personen. Men jag tror inte att det tjänar något till att straffa en annan människa, det leder i slutändan bara till än mer brottslighet.
Detta blir inget samhälleligt problem, det finns en världslig makt som också har Guds auktoritet för att upprätthålla Guds lag. Min poäng i det förra inlägget är att myndigheter är rättfärdiga när de gör sitt jobb och upprätthåller Guds lag. Problemet för oss som kristna uppstår när lagen tvingar oss att göra saker som inte står i linje med Guds lag, att älska vår nästa som oss själva och Gud över allt.
Alla länders lagar tvingar oss i någon mån att bryta, eller gå runt denna lag. Alla länder bryter mot Guds lag. Detta innebär inte att vi ska försöka mörda ledarna, trots att de enligt principen om öga för öga och tand för tand förtjänar döden.** Vårt ansvar är mycket mer att inte vara blinda trostjänare och marionetter som bara gör som ledarna säger. Vårt ansvar är istället att lyda på ett fullkomligt sätt genom att agera enligt Guds lag och älska vår nästa även när detta går emot den eller en annan konvention.
Tack för ditt svar, det förde mina egna tankar vidare. Påpeka gärna självmotsägelser och kommentera svaret, jag är intresserad av dina synpunkter.
*Reinfeldts regim är exempelvis ansvarig för att landsförvisa människor till Irak och Afghanistan där det råder krig och missär. Att prioritera sitt eget folks ekonomi framför andras rätt till liv skulle jag också säga är en form av passivt mord. Även denna anklagan är förstås irrelevant och ett uttryck för Hybris även den.
**hy´bris (grek.), i den antika grekiska världen beteckning för sådant övermod som försökte överskrida gränsen mellan gudar och människor; okunskap om individens plats i världsordningen.
Egentligen är det alltid fel att anklaga någon för något överhuvudtaget. Under alla omständigheter. Även min anklagelse om Hybris är ett uttryck för Hybris*, speciellt som jag lider av åkomman i högre grad än du (Vinter)
Du hänvisar däremot till din tro på människan som den högsta moraliska auktoriteten. (Kan jag förstå dig så?) Jag håller helt med om att det är fullständigt irrationellt att tänka sig straff-frihet för ledare som Kim och Robert, som verkligen inte sköter det jobb de är tänkta att sköta.
I den verklighet jag förhåller mig till finns det däremot en allsmäktig Gud, och i slutändan är det det enda jag tror på. I min verklighet blir det lika befängt att tro på ett moraliskt riktigt rättsväsende eller att man skulle kunna ta lagen i egna händer och döda en person.
Hybris kommer in i Bilden på grund av min tro att Gud förbjudit oss att döda. Makten att bestämma vem som dör eller lever tillfaller Gud och det är därför vi gör orätt när vi tar ett liv, oavsett hur många människor den vi mördar har tagit i sin tur. Lagen om öga för öga och tand för tand är för evigt vederlagt av Jesus Kristus som istället säger till oss att älska våra fiender. Vi tar oss makt som egentligen är Guds när vi straffar en annan människa på något sätt. Ibland tvingar oss omständigheterna att försöka reformera en person som till exempel inte slutar stjäla eller skada andra människor, ibland också att isolera den personen. Men jag tror inte att det tjänar något till att straffa en annan människa, det leder i slutändan bara till än mer brottslighet.
Detta blir inget samhälleligt problem, det finns en världslig makt som också har Guds auktoritet för att upprätthålla Guds lag. Min poäng i det förra inlägget är att myndigheter är rättfärdiga när de gör sitt jobb och upprätthåller Guds lag. Problemet för oss som kristna uppstår när lagen tvingar oss att göra saker som inte står i linje med Guds lag, att älska vår nästa som oss själva och Gud över allt.
Alla länders lagar tvingar oss i någon mån att bryta, eller gå runt denna lag. Alla länder bryter mot Guds lag. Detta innebär inte att vi ska försöka mörda ledarna, trots att de enligt principen om öga för öga och tand för tand förtjänar döden.** Vårt ansvar är mycket mer att inte vara blinda trostjänare och marionetter som bara gör som ledarna säger. Vårt ansvar är istället att lyda på ett fullkomligt sätt genom att agera enligt Guds lag och älska vår nästa även när detta går emot den eller en annan konvention.
Tack för ditt svar, det förde mina egna tankar vidare. Påpeka gärna självmotsägelser och kommentera svaret, jag är intresserad av dina synpunkter.
*Reinfeldts regim är exempelvis ansvarig för att landsförvisa människor till Irak och Afghanistan där det råder krig och missär. Att prioritera sitt eget folks ekonomi framför andras rätt till liv skulle jag också säga är en form av passivt mord. Även denna anklagan är förstås irrelevant och ett uttryck för Hybris även den.
**hy´bris (grek.), i den antika grekiska världen beteckning för sådant övermod som försökte överskrida gränsen mellan gudar och människor; okunskap om individens plats i världsordningen.
måndag 25 januari 2010
Kristen och lagolydig?
När jag började läsa stadskunskap trodde jag inte att jag skulle behöva diskutera bibelfrågor som jag också brottas med för egen del. Idag på ett seminarium funderade vi på om en kristen alltid ska följa lagen?
När jag läser evangelierna och breven kan jag ibland tycka att det känns som att både laglydighet och olydighet har gott stöd i bibeln. Men jag vet inte om jag tycker att de två olika perspektiven säger emot varandra.
Redan från början finns det krafter i samhället som vill sätta dit Jesus. Ändå säger Jesus till Pilatus, en av samhällets yttersta företrädare att hans makt kommer från ovan (Från kejsaren eller från Gud?)Joh 19:11. Flera av brevtexterna längre fram i Bibeln (till exempel Titus 3:1) ger en bild av att Överheten, i detta fall de romerska myndigheterna, är tillsatta av Gud för att regera över människorna.
Samtidigt finns Guds lag, profeterna, Jesu undervisning och Apostlarna. Hur ska man förhålla sig till om den undervisningen står emot sekulär lag?
Är myndigheterna tillsatta av Gud är de tillsatta att regera på Guds uppdrag och ansvariga inför Gud. I och med att Gud är den legitimitet deras styre vilar på (ur ett kristet perspektiv) är Guds lag den lag de är tillsatta att upprätthålla. Stiftar de sekulära myndigheterna lagar som går emot Guds lag, då går de emot den auktoritet de fått av Gud. Denna överhet upphör då att vara överhet av Gud och därmed är det inte fel att agera emot lagar som går emot Guds lag* (Luk 10:27)
Står människors lag emot Guds lag kan vi inte lyda människor mer än Gud. (Apg 5:29)
När jag läser evangelierna och breven kan jag ibland tycka att det känns som att både laglydighet och olydighet har gott stöd i bibeln. Men jag vet inte om jag tycker att de två olika perspektiven säger emot varandra.
Redan från början finns det krafter i samhället som vill sätta dit Jesus. Ändå säger Jesus till Pilatus, en av samhällets yttersta företrädare att hans makt kommer från ovan (Från kejsaren eller från Gud?)Joh 19:11. Flera av brevtexterna längre fram i Bibeln (till exempel Titus 3:1) ger en bild av att Överheten, i detta fall de romerska myndigheterna, är tillsatta av Gud för att regera över människorna.
Samtidigt finns Guds lag, profeterna, Jesu undervisning och Apostlarna. Hur ska man förhålla sig till om den undervisningen står emot sekulär lag?
Är myndigheterna tillsatta av Gud är de tillsatta att regera på Guds uppdrag och ansvariga inför Gud. I och med att Gud är den legitimitet deras styre vilar på (ur ett kristet perspektiv) är Guds lag den lag de är tillsatta att upprätthålla. Stiftar de sekulära myndigheterna lagar som går emot Guds lag, då går de emot den auktoritet de fått av Gud. Denna överhet upphör då att vara överhet av Gud och därmed är det inte fel att agera emot lagar som går emot Guds lag* (Luk 10:27)
Står människors lag emot Guds lag kan vi inte lyda människor mer än Gud. (Apg 5:29)
torsdag 21 januari 2010
Paus
Terminstart och en massa nya tankemässiga in-puts. Just för tillfället har jag svårt att hitta tid för att skriva. Men jag funderar väldigt mycket. Främst funderar jag just nu på:
1. Vad kan man som kristen tro på utom Kristus, det kristus lär ut och alternativt det apostlarna lär ut?
2. Hur ska man som kristen förhålla sig till makten?
Jag är tacksam om ni som läser mig vill dela med er av era tankar runt detta,
fridens
Jonathan
1. Vad kan man som kristen tro på utom Kristus, det kristus lär ut och alternativt det apostlarna lär ut?
2. Hur ska man som kristen förhålla sig till makten?
Jag är tacksam om ni som läser mig vill dela med er av era tankar runt detta,
fridens
Jonathan
torsdag 7 januari 2010
Wir sind kirche
"Aufgabe der Kirche ist es, den Menschen zu dienen und dadurch Gott die Ehre zu geben." - Wir sind Kirche
Fritt översatt
"Kyrkans uppgift är att tjäna människorna och därigenom ge Gud äran" - Wir sind Kirche (Vi är Kyrka)
En volontär- kollega till mig hade en t-shirt med texten don't go to church - be it. Fascinerande nog gjorde den texten en del av eleverna, personalen och volontärerna som deltog vid bibelskolan där vi jobbade, upprörda. Men är det inte det kyrkan handlar om, det är ingen byggnad eller organisation, kyrkan är vi
Fritt översatt
"Kyrkans uppgift är att tjäna människorna och därigenom ge Gud äran" - Wir sind Kirche (Vi är Kyrka)
En volontär- kollega till mig hade en t-shirt med texten don't go to church - be it. Fascinerande nog gjorde den texten en del av eleverna, personalen och volontärerna som deltog vid bibelskolan där vi jobbade, upprörda. Men är det inte det kyrkan handlar om, det är ingen byggnad eller organisation, kyrkan är vi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)