Vill du inte förändra världen skriver du under dess dödsdom

Den 11 september dog över 35 000 människor av svält (http://www.starvation.net)

Vi lever i en farlig tid. Havsytan kanske kommer att stiga och med ökande temperaturer kommer kanske ökenspridningen att orsaka svält som får 35 000 döda per dag att verka som en picknick, oljan kommer att bli för dyr för att använda så småningom och ändrar vi inte vårt sätt att leva kommer vi med all säkerhet att få brist på medecin, mat och egentligen i stort sett allt som vi är vana vid att ha i överflöd.

Vad som verkligen kommer att hända kan vi bara spekulera i, men tecknen i tiden talar sitt tydliga språk.

Vem vet hur många år vi har kvar innan verkligheten kommer ikapp oss och drömmen om det bekväma livet dör för gott. Tror du att det sätt vi lever på är hållbart? Det tror inte jag och jag tror det är hög tid att sätta ner foten. Det är dags att säga stopp.

Gandhi tillskrivs orden: "Världen har råd med allas behov men inte med allas begär" De orden känns som en god ledstjärna

Du som människa skulle i ditt rätta element ha en offantlig potential. Risken är stor att du är fast i en snårskog av konstruerade normer, värderingar och begär. De flesta av oss är uppfostrade till det. Men det betyder inte att du måste lyssna på alla de rösterna. Om du tänker på vem du är, vad du är och varför tror jag att du kommer finna svar som visar dig att ditt människorvärde inte bestäms av dig ekonomi, av din sociala status, av din makt. Bara som den du är har du potential. Min tro är att en människas rätta element är i intim kontakt med Gud, det behöver inte vara din tro. Så länge du tror mig om en sak. Du är kapabel!

Men därmed följer också ett stort ansvar.

Den ohållbara värld av överkonsumtion, isolering och orättvisa som vi bygger är bara möjlig om du accepterar den. Denna värld är bara möjlig om VI accepterar den. Jag vägrar tro att det är rätt att 20% av världens befolkning lever på 80% av världens resurser, jag vägrar tro att tusentals människor som dör varje dag. (http://en.wikipedia.org/wiki/Pareto_principle, http://en.wikipedia.org/wiki/10/90_gap)

Det är vi som är dessa tjugo procent. Det är på grund av vår konsumtion, våra begär och den orättvisa som gör oss rika som människor svälter. (Om vi istället skulle göra vårt yttersta för att ändra på detta skulle vi knappast vara rädda för internationell terrorism) Det är vi som måste sätta ner foten, det är vi som måste börja förändra.

Vill du inte ändra världen skriver du under dess dödsdom.

Är du beredd att göra det som krävs?
Jag pratar inte om våld eller kravaller. Det behövs något mycket större än en revolution. Det första steget är att fundera över vad det är som format dig.

Har du några synpunkter över det jag skriver så hör av dig

Vad snabbt det gick

Jag trodde att tiden skulle snigla sig fram. Okay jag vet inte om det ens är ett ord. Men ändå såg jag fram emot att tiden skulle gå långsamt fram emot punkten då allting känns blasé och det enda vettiga är att krypa i säng.

Tvärtom känns det som om jag hunnit med en del. Målat klart en tavla, lagat min dator och hittat gammal musik som jag inte hört sen jag fick dåligt samvete för musiken som jag "lånat" från bibblan. Undra just hur musik ger en dåligt samvete.

Helst hade jag nog gjort något av min kväll, men det kanske jag gjorde också. Slöa hemmakvällar är inte nödvändigtvis bortkastade och när man är så seg som jag är nu är en slökväll det enda rätta. I morgon ska jag upp och tvätta så... bon nuit mes amis!

Skit!

En del mornar finns det ingen rätt sida att vakna på. Idag köper jag enkla förklaringar och snabba lösningar, men jag behöver dem snabbt. De närmaste 24 timmarna.

Till råga på allt är det helt fel tid att deppa ihop. I juli hade det varit okay. Men idag är inte, inte, inte okay.

Och jag som trivdes med livet.

Dagens låt, är helt klart:


"Black Friday Rule"

I want to believe in myself once again
So I dream of a man whose hopes never end
To kiss with a girl who's as lovely as you
I'd give you my heart, if you gave me the truth

And for every tear that is lost from an eye
I'd dig me a well where no man could destroy
I want to believe in a freedom that's bold
But all I remember is the freedom of old

Well I lost me a wife, so I found me a plane
Flew all the way to California
This mess in my head is a mess getting out
Ya drink too much coffee, I drink too much stout

But after a while, when my mouth's not so dry
I'll dance up a storm, sure life's looking fine
But as darkness falls, I return to my bed
Don't ask me more questions, don't fuck with my head

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

The buildings they shake but my heart it beats still
Oh mother of Jesus, I feel pretty ill
I want to go home where my feet both feel safe
But there ain't no jobs in the old free state

So I must remain in my new adopted land
I'm doing the best, Hell I'm doin' all I can
So next time you see me, don't ask for my name
For I am the King and sure long may I reign

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

I've been down in this world, down and almost broken
Like thousands of people, left standing in their shoe
I've been down in this world, down and almost broken
As thousands they grieve, as the Black Friday rule

Hur många gånger

-Hur många gånger ska jag förlåta? Sju gånger?
-Jag säger dig, inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

-Men vad händer sen, ska jag glömma, blir allt som förut? Ibland måste man kanske glömma, förlåta och sen gå sin väg, åt olika håll, utan att vara arg, men utan att förvänta sig att man ses igen
...
-Ja ibland kanske det blir bäst så.

Jag vill inte kalla någon fula namn

Men ibland talar personer för sig själva:

”Utbildningen på Konstfack är bland de dyraste i Sverige och det minsta man kan begära, är att de studerande inte är kriminella eller sprider löje över den viktiga psykvården”

Moderaternas gruppledare i utbildningsutskottet.

En exalterande känsla

Att leva i sina illusioner är trevlig. Det är därför det är farligt att tänka för mycket.

Underligt nog har ordet dessillusionerad fått en betydelse som nästan är en synonym till apatisk. Ordagrant går det ju att förstå som des = negation illusion = vanföreställning, synvilla eller något i den stilen. Alltså: utan illusioner.

Avsaknad av illusioner. Det borde väl vara något positivt, eller? Jag skulle nog vilja ha ett par till.

En önskelista på vanföreställningar jag gärna skulle vilja leva med:
1. Att jag är snygg
2. Att konsumtion är bra för världen
3. Att någon snart kommer att uppfinna varm glass
4. Att jag skulle göra något bra med pengarna, ifall jag blev rik
5. Att revolutionen kommer snart, och att den kommer att göra allting bra.
6. Att det går att odla soja i Sverige, mmh tofu
MFL!

I vilket fall så levde jag i en illusion förut. Eller så gör jag det nu. Hur som helst så brukade jag alltid få en skön , pirrig känsla i kroppen när jag köpte något nytt. Den känslan är borta. Idag köpte jag ett par riktigt bra kängor. För att kunna gå ut och vandra. De kostade pengar och då tycker jag att jag i rättvisans namn borde få något slags känslomässig belöning för att jag är en god konsument.

Den kom aldrig.

Hur som helst är jag ganska glad att jag har ett par bra skor, är fötterna glada, är kroppen glad :D

NL

Nu är jag hemma igen. Lite mörbultad, lite omtumlad, men med alla lemmar i behåll. Det känns skönt och bra, och skönt och bra och fint. För att citera dr. Kosmos (bandet alltså, inte han på den gröna vespan)

Nederländerna är ett galet land. De har övervakningskameror på bussar (fast det finns tydligen i Göteborg också), knark är olagligt, men säljs ändå och landet är urbant ut i fingerspetsarna.

Mest av allt har jag varit kulturell och djup på min resa. Däremot har jag i princip levt av Pommes och Falafel. (Mmh Falafel) Mina artärer kloggar igen av ren princip så det känns som om det visaste vore att sätta sig på en strikt diet av anti-oxidanter, kidney-bönor och sallad. Men det lär snarare bli vit ris och sambal-currys.

I vilket fall har jag sett en massa tavlor (Van Gogh var en über-mensch), lärt mig mer om judendomen i Nederländerna och haft hundra djupa diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Nederländska är ett superspexigt språk. Flamländska var lättare att lyssna sig till. Det tyckte i alla fall jag. Men de har så roliga uttryck. I vilket fall är och förblir "knoffelbestie" mitt favoritord (det betyder mjukisdjur).

Dessutom äter de Satay-sås på pommes. Chockerande men gott,
Ska försöka återkomma med lite bilder i sinom tid :D