En dag i sänder, den trettionde är det tenta. Sen ska jag starta om livet. Idag är gloslapparna mina bästa vänner.
Ena foten framför den andra, det ska nog gå bra det här.
tisdag 20 maj 2008
måndag 19 maj 2008
Det är svårt att jogga med tunga skor
Det är svårt att jogga med tunga skor men jag gjorde det ändå i morse. Lyssnade på Flogging Molly och bestämde mig för att Whistles the wind blir dagens låt. Nu ska jag försöka motivera mig till att plugga innan det blir Amnestymöte vid 19.
Upptäckte just en flashfilm som fascinerade mig. Det är kul med ambitiösa flashfilmer. Konst blir som till för alla då.
http://www.newgrounds.com/portal/view/438831#
Upptäckte just en flashfilm som fascinerade mig. Det är kul med ambitiösa flashfilmer. Konst blir som till för alla då.
http://www.newgrounds.com/portal/view/438831#
söndag 18 maj 2008
Tunga skor
Om man litar på Jesus men inte tror på kyrkan är man kristen då?
"Vi tror på den heliga anden,
den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet"
Trosbekännelsen
Trosbekännelsen är det som förenar alla kristna. Där står det att man som kristen tror på kyrkan. Jag vet inte om jag kan tro på kyrkan längre. Det ger mig tunga skor.
Såhär skrev en vän till mig (som jag också länkar till, sirsamvimes.blogspot.com)
"I Believe in God's unfailing grace and love, I believe that The Church, at least in the U.S, Kills it's own wounded and is wrongly persecuting those that don't fit into their idea of holiness."
Jag söker ingen perfekt församling. Bara en plats där jag kan känna mig hemma och må bra på. Kyrkor är bra på att prata om gemenskap, om värme, vänskap, kärlek men är uppenbarligen inte bra på att ta hand om sina egna. En plats där jag känner mig hemma har ingen kyrka lyckats erbjuda.
fredag 16 maj 2008
Avkoket
Det är bra att längta efter saker. Jag ska få glasögon. Efter att ha tittat på unitas-Ylvas tv och funderat på om texten inte borde vara skarpare på tre meters håll som jag tänkte att jag kanske borde se lite bättre. Sagt och gjort gick jag till optikern igår, fick en synundersökning och om två veckor kommer mina extra-ögon.
Jag längtar efter mitt sommarjobb. På radion sa de att arbetsgivare googlar sina tilltänkta anställda för att se vad de gör på internet. Det är inte därför jag skriver det utan för att det är sant. Det ska bli så kul att jobba i sommar. Jag hoppas bara att jag inte sätter förväntningarna på allt för höga hästar. Det är säkert hektiskt och så. Jag funderar på att försöka klämma sommarkurser samtidigt. Jag borde nog inte men det vore kul att prova.
Förväntan är en bra känsla. Mycket bättre än ensamhet eller tentaångest. En fredagkväll så här i mitten av maj är det lätt att drabbas av båda. Utanför fönstret vimlar det av glada studenter, här inne sitter jag, skriver av mig framför en hög av arbete som borde göras och längtar efter bättre tider, önskar stilla att nån annan också satt här. Jag förstår allt för väl att folk hellre är glada studenter än håller mig sällskap vid glosinlärningen men ändå, det vore trevligt om det inte var så.
I morgon blir en bättre dag. Det blir nog en heldag i huvudstaden igen. Nick Cave spelar i morgon kväll. Jag ska dit och se honom med Olof. En ny vecka en ny koncert. Kanske har man det allt för bra i alla fall.
Jag hoppas på i morgon helt enkelt.
Jag längtar efter mitt sommarjobb. På radion sa de att arbetsgivare googlar sina tilltänkta anställda för att se vad de gör på internet. Det är inte därför jag skriver det utan för att det är sant. Det ska bli så kul att jobba i sommar. Jag hoppas bara att jag inte sätter förväntningarna på allt för höga hästar. Det är säkert hektiskt och så. Jag funderar på att försöka klämma sommarkurser samtidigt. Jag borde nog inte men det vore kul att prova.
Förväntan är en bra känsla. Mycket bättre än ensamhet eller tentaångest. En fredagkväll så här i mitten av maj är det lätt att drabbas av båda. Utanför fönstret vimlar det av glada studenter, här inne sitter jag, skriver av mig framför en hög av arbete som borde göras och längtar efter bättre tider, önskar stilla att nån annan också satt här. Jag förstår allt för väl att folk hellre är glada studenter än håller mig sällskap vid glosinlärningen men ändå, det vore trevligt om det inte var så.
I morgon blir en bättre dag. Det blir nog en heldag i huvudstaden igen. Nick Cave spelar i morgon kväll. Jag ska dit och se honom med Olof. En ny vecka en ny koncert. Kanske har man det allt för bra i alla fall.
Jag hoppas på i morgon helt enkelt.
onsdag 14 maj 2008
Inget Toppar BBC produktionerna
Som en stor fan av både liftarens guide till galaxen och Lewis Narnia hade jag hoppats massivt på Hollywoodiseringen av de gamla klassiska BBC produktionerna. Jag vet inte om det beror på att det var bättre förr eller om det helt enkelt är för att en film automatiskt blir bättre om den kommer från Europa eller Asien. (Ett subjektivt ställningstagande) men Hollywood levde inte upp till förväntningarna Liftarens guide till Galaxenfilmen var charmig men den tappade Adams underbara ironiska underton, ändå måste jag säga att Marvin, den manodeprisiva roboten stal mitt hjärta även här.
Varför filmatiseras aldrig min morbror trollkarlen? När jag hörde att det skulle bli Narniafilm på nytt hoppades jag att de skulle börja från början. Okay, storyn kanske inte är bas för en Hollywoodfilm. Det är kanske allt för mycket filosofi och komplicerade tankeexperiment som massor av parallella världar, ingen romans och inget slagsmål. Men det är ju den näst bästa boken.
Jag hade hoppats på en "hästen och hans pojke" film. Det skulle bli den bästa filmen någonsin, helt klart. Tyvärr lär det nog inte hända. Iofs finns det lite slagsmål i den så kanske.. kanske...
Häxan och Lejonet var den första boken som skrevs. Så i vilket fall är det logiskt att börja med den, kanske. Pratande bävrar är coola. Ungefär som talande igelkottar skulle kunna vara coola., eller ett vandrande mjölkpaket. De är inte Jackie-Chan-coola. I ny produktionen av Häxan och Lejonet är allt supercoolt och jättespexigt. Jag tror inte jag tycker om det. Sagan om Ringen ska vara episk. Narnia ska vara kul. What's the deal med allt bling bling och vapenskrammel? I BBC serien är slagsmålet över på max 10 minuter.
Snart kommer Caspian, prins av Narnia. Här får producenterna verkligen klämma i med vapenskrammlet. CPN är ju faktiskt en Episk berättelse. (Not till alla Svensk _ lärare, Episk som i betydelsen känslan av stämningen i ett epos) Men det känns som om det kommer att bli i överkant.
Vart försvann förresten all skön Karl-Bertil-Jonsson-gömd krypto-teologi. Det mest kryptoteologiska med CPN verkar vara att Aslan fortfarande finns med och känns som en entitet eller i alla fall som mer än bara ett vanligt lejon och att Switchfoot gjort musik.
Tur för gamla surkart som jag att det finns BBC produktioner.
Det måste firas med en liten sång:
Vi tog färjan till Travemünde
Vår resa började så
Fyra vanliga svenska turister
I en gammal sliten Renault
Vi skulle till olika ställen
Och vi kände knappt varann
Men för att spara bensin och pengar
Kunde sällskapet nog gå an
Vi vände och vred på vår karta
För att hitta en praktiskt väg
Till Nice via Hamburg och Brüssel
Och helst över Geneve
Vi var alla ganska beresta
Och kom med en mängd förslag
På nya och spännande platser
Där man gott kunde stanna en dag
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Långt ute på Tysklands hedar
Blev vi hejdade av en transport
En konvoj av Nato-raketer
På väg mot okänd ort
Det var döden vi såg där den sakta
Gled fram i en stålgrå parad
Varje stridsspets har ett nummer
Som står för en särskild stad
"Jag känner en kille i Grekland"
Sa Lena "Han står i en bar
Aten heter staden han bor i
Undrar vilket nummer den har"
I provence är bergen röda
Och citronträdsblomman vit
Nummer C 87 har den robot
Som väntar på att sändas dit
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Jag såg in i backspegelns dimma
Min blick var ganska betryckt
Den sa: "Det finns flera millioner
Som lever i ständig flykt
Inte bara från sina länder
Utan från en hel kontinent
Skulle du kunna leva som dem
Utan rötter, på vandring jämt?"
Jag sa "Men de kan vända tillbaka
Komma hem igen en dag
I en framtid när allt är förändrat
Deras bit av jorden finns kvar
Men med den kontinent där vi lever
Repeteras en tragedi
Där författarna kallas strateger
Och de som dör i slutet är vi"
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Varför filmatiseras aldrig min morbror trollkarlen? När jag hörde att det skulle bli Narniafilm på nytt hoppades jag att de skulle börja från början. Okay, storyn kanske inte är bas för en Hollywoodfilm. Det är kanske allt för mycket filosofi och komplicerade tankeexperiment som massor av parallella världar, ingen romans och inget slagsmål. Men det är ju den näst bästa boken.
Jag hade hoppats på en "hästen och hans pojke" film. Det skulle bli den bästa filmen någonsin, helt klart. Tyvärr lär det nog inte hända. Iofs finns det lite slagsmål i den så kanske.. kanske...
Häxan och Lejonet var den första boken som skrevs. Så i vilket fall är det logiskt att börja med den, kanske. Pratande bävrar är coola. Ungefär som talande igelkottar skulle kunna vara coola., eller ett vandrande mjölkpaket. De är inte Jackie-Chan-coola. I ny produktionen av Häxan och Lejonet är allt supercoolt och jättespexigt. Jag tror inte jag tycker om det. Sagan om Ringen ska vara episk. Narnia ska vara kul. What's the deal med allt bling bling och vapenskrammel? I BBC serien är slagsmålet över på max 10 minuter.
Snart kommer Caspian, prins av Narnia. Här får producenterna verkligen klämma i med vapenskrammlet. CPN är ju faktiskt en Episk berättelse. (Not till alla Svensk _ lärare, Episk som i betydelsen känslan av stämningen i ett epos) Men det känns som om det kommer att bli i överkant.
Vart försvann förresten all skön Karl-Bertil-Jonsson-gömd krypto-teologi. Det mest kryptoteologiska med CPN verkar vara att Aslan fortfarande finns med och känns som en entitet eller i alla fall som mer än bara ett vanligt lejon och att Switchfoot gjort musik.
Tur för gamla surkart som jag att det finns BBC produktioner.
Det måste firas med en liten sång:
Vi tog färjan till Travemünde
Vår resa började så
Fyra vanliga svenska turister
I en gammal sliten Renault
Vi skulle till olika ställen
Och vi kände knappt varann
Men för att spara bensin och pengar
Kunde sällskapet nog gå an
Vi vände och vred på vår karta
För att hitta en praktiskt väg
Till Nice via Hamburg och Brüssel
Och helst över Geneve
Vi var alla ganska beresta
Och kom med en mängd förslag
På nya och spännande platser
Där man gott kunde stanna en dag
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Långt ute på Tysklands hedar
Blev vi hejdade av en transport
En konvoj av Nato-raketer
På väg mot okänd ort
Det var döden vi såg där den sakta
Gled fram i en stålgrå parad
Varje stridsspets har ett nummer
Som står för en särskild stad
"Jag känner en kille i Grekland"
Sa Lena "Han står i en bar
Aten heter staden han bor i
Undrar vilket nummer den har"
I provence är bergen röda
Och citronträdsblomman vit
Nummer C 87 har den robot
Som väntar på att sändas dit
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Jag såg in i backspegelns dimma
Min blick var ganska betryckt
Den sa: "Det finns flera millioner
Som lever i ständig flykt
Inte bara från sina länder
Utan från en hel kontinent
Skulle du kunna leva som dem
Utan rötter, på vandring jämt?"
Jag sa "Men de kan vända tillbaka
Komma hem igen en dag
I en framtid när allt är förändrat
Deras bit av jorden finns kvar
Men med den kontinent där vi lever
Repeteras en tragedi
Där författarna kallas strateger
Och de som dör i slutet är vi"
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
måndag 12 maj 2008
Bring it on!
I fredags var jag på min bästa konsert någonsin. Flogging Molly, tyrolen, Gröna Lund.
Det var dans, kalas, goda vänner och plastic paddieism. Vi fick vänta ett bra tag innan FM gick på scenen. Det var ganska långt mellan förbanden (som också var riktigt bra, lokala lilla Marie, tror jag, och pepper från Hawaii) och väntan var olidlig. Men om poängen var att värma upp publiken fungerade det bra. När FM till sist kom ut var vi hungriga som Gnuer.
Flogging Mollys musik har aldrig varit så bra som den var live. Det var en nästan magisk stämning, publiken sjöng med och alla var glada. Dave King drog coola citat och annekdoter.
Ex (Ocensurerat): "Give us our fuckin' violins back" (någon, som också fick låten 'selfish man' dedikerad till sig hade brutit sig in i Flogging Mollys bil och stulit fioler)
Olof Citerar dem superbra.
http://jahuel.blogg.se/1210521140_skl_och_vlkommen.html
(Jag kysste en flicka på kinden.. I glädjeyran!.. det var...allt)
Jag kunde sjunga med i låtarna och vi träffade två sköna snubbar så de långa pauserna gick snabbt med idel skitsnack. Det var en riktigt brokig skara med alla mer eller mindre plastic paddies, det var underbart. Jag kände mig hemma.
Helgen i övrigt var kaosig. Loppis med Amnesty, jag köpte en stol, den kommer vara bra för min rygg, och lite annat krafs. Sen hängde vi med Amnesty hela kvällen, jag var hemma kl. halv fyra på morgonen och tror ni inte att min kära syster ringer mig kl. halv nio på söndagen. Den dagen var minst sagt avslagen men jag och Emil gick på Christer Strömholm utställning. Den mannen är en sann mästare. Efter det låg jag mest på Michaelas soffa och läste Assimov (me equals nerd).
Idag var jag i Stockholm hela dagen och gick på Guideningar och hängde med fr. Lamos. Det var kul. Sist var det röstträning inför sommarjobbet, det är lustigt hur folk som jobbar med rösten, ex) körledare blir så enormt pedagiska. Det är iofs tur att det är så, mina förhoppningar att kunna guida med pondus är höga.
Intresseklubben har slutat anteckna och Jonathan går hem för dagen.
Det var dans, kalas, goda vänner och plastic paddieism. Vi fick vänta ett bra tag innan FM gick på scenen. Det var ganska långt mellan förbanden (som också var riktigt bra, lokala lilla Marie, tror jag, och pepper från Hawaii) och väntan var olidlig. Men om poängen var att värma upp publiken fungerade det bra. När FM till sist kom ut var vi hungriga som Gnuer.
Flogging Mollys musik har aldrig varit så bra som den var live. Det var en nästan magisk stämning, publiken sjöng med och alla var glada. Dave King drog coola citat och annekdoter.
Ex (Ocensurerat): "Give us our fuckin' violins back" (någon, som också fick låten 'selfish man' dedikerad till sig hade brutit sig in i Flogging Mollys bil och stulit fioler)
Olof Citerar dem superbra.
http://jahuel.blogg.se/1210521140_skl_och_vlkommen.html
(Jag kysste en flicka på kinden.. I glädjeyran!.. det var...allt)
Jag kunde sjunga med i låtarna och vi träffade två sköna snubbar så de långa pauserna gick snabbt med idel skitsnack. Det var en riktigt brokig skara med alla mer eller mindre plastic paddies, det var underbart. Jag kände mig hemma.
Helgen i övrigt var kaosig. Loppis med Amnesty, jag köpte en stol, den kommer vara bra för min rygg, och lite annat krafs. Sen hängde vi med Amnesty hela kvällen, jag var hemma kl. halv fyra på morgonen och tror ni inte att min kära syster ringer mig kl. halv nio på söndagen. Den dagen var minst sagt avslagen men jag och Emil gick på Christer Strömholm utställning. Den mannen är en sann mästare. Efter det låg jag mest på Michaelas soffa och läste Assimov (me equals nerd).
Idag var jag i Stockholm hela dagen och gick på Guideningar och hängde med fr. Lamos. Det var kul. Sist var det röstträning inför sommarjobbet, det är lustigt hur folk som jobbar med rösten, ex) körledare blir så enormt pedagiska. Det är iofs tur att det är så, mina förhoppningar att kunna guida med pondus är höga.
Intresseklubben har slutat anteckna och Jonathan går hem för dagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)