Avkoket

Det är bra att längta efter saker. Jag ska få glasögon. Efter att ha tittat på unitas-Ylvas tv och funderat på om texten inte borde vara skarpare på tre meters håll som jag tänkte att jag kanske borde se lite bättre. Sagt och gjort gick jag till optikern igår, fick en synundersökning och om två veckor kommer mina extra-ögon.

Jag längtar efter mitt sommarjobb. På radion sa de att arbetsgivare googlar sina tilltänkta anställda för att se vad de gör på internet. Det är inte därför jag skriver det utan för att det är sant. Det ska bli så kul att jobba i sommar. Jag hoppas bara att jag inte sätter förväntningarna på allt för höga hästar. Det är säkert hektiskt och så. Jag funderar på att försöka klämma sommarkurser samtidigt. Jag borde nog inte men det vore kul att prova.

Förväntan är en bra känsla. Mycket bättre än ensamhet eller tentaångest. En fredagkväll så här i mitten av maj är det lätt att drabbas av båda. Utanför fönstret vimlar det av glada studenter, här inne sitter jag, skriver av mig framför en hög av arbete som borde göras och längtar efter bättre tider, önskar stilla att nån annan också satt här. Jag förstår allt för väl att folk hellre är glada studenter än håller mig sällskap vid glosinlärningen men ändå, det vore trevligt om det inte var så.

I morgon blir en bättre dag. Det blir nog en heldag i huvudstaden igen. Nick Cave spelar i morgon kväll. Jag ska dit och se honom med Olof. En ny vecka en ny koncert. Kanske har man det allt för bra i alla fall.
Jag hoppas på i morgon helt enkelt.